Bild: Vänge kyrka före 1914 (beskuren), Upplandsmuseet.

Krook och Lilla säteriet i Ekeby

Vi ska bekanta oss med en kvinna som levde större delen av sitt liv i Ekeby: Brita Sophia Krook, född 1709. Hon hade haft en adlig mor som dog när dottern var bara fem år. Föräldrahemmet var ämbetsmannafamiljen på Torsätra i Hagby, där fadern jägerifiskal Krook styrde. Där fanns tjänstekvinnor för att ta hand om moderlösa barn. Fadern måste sedan ordna ett lämpligt parti åt sin dotter. Hennes första make blev hennes syssling Gudmund, med god position i Stockholm. Tyvärr fick inte Brita Sophia behålla honom så länge. Detta är berättelsen om hennes rad av äktenskap, och alla barnen hon fick.

Flertalet föräldrar under 1600- och 1700-talen förlorade något eller flera av sina barn som små. Nuförtiden ser vi statistik om medellivslängd som information om det normala, vilket stämmer eftersom barnadödligheten numera är mycket liten (2021 under 2 promille). Medan medellivslängden för svenska kvinnor nu är nära 85 år, är männens lägre, drygt 81 år 2021. Naturen har ordnat så att något fler pojkar än flickor föds, vilket jämnar ut sig med tiden när fler pojkar/män än flickor/kvinnor förolyckas. I högre åldrar spelar förstås också sjukdomar in. Tuberkulosen är dock utrotad, och lunginflammationer har vi botemedel för.

Under 1700-talets andra halva var medellivslängden för män i Sverige knappt 34 år, för kvinnor nära 37 år (enligt SCB:s föregångare), 1600-talets siffror knappast högre. Det betyder inte att flertalet dog före vuxen ålder. Några blev också dåförtiden riktigt gamla, som gamla fru Anna Böllja på Brunna som blev över 95 år, hon dog 1736. Två av hennes sex döttrar fick uppleva sina 80-årsdagar innan de lades i familjegraven under altaret i Vänge kyrka. Förklaringen till den låga genomsnittliga livslängden var att många småbarn dog. De som klarade sig kunde, med lite tur, bli gamla. Dödligheten då var ändå högre i alla åldrar jämfört med nutid. Riskerna vid förlossningar nämnde jag (se del 1). Antibiotika eller vaccin fanns inte, ej heller läkarhjälp överhuvudtaget för flertalet. Epidemier (pest, kolera, smittkoppor) och missväxter var vanliga. Att bläddra i en dödbok från 1700-talet kan vara ruggigt – vissa år är det fler barn än vuxna som har begravts i socknen.

Livet skulle ändå levas, en högättad ung flicka – ”jungfru” kallad – måste giftas bort med en värdig make. För Brita Sophia föll valet på notarien och advokaten Gudmund Davidsson Krook i Stockholm. Parets första barn, dottern Anna Brita, föddes i staden 1731. Vi saknar datum för vigseln, den skedde troligen 1730 då Brita Sophia var 21 år, en normal giftermålsålder för en högreståndsflicka. Andra barnet blev en pojke född 1736 som gavs (släkt-)namnet Jacob. Vi vet inte om Brita Sophia drabbades av missfall de fem åren mellan barnen, det är inte otroligt. Jacobs far Gudmund dog sedan den 14 maj 1736 (möjligen före sonens födelse). Storasyster Anna Brita skulle komma att leva i Gunsta som maka till en kronolänsman, hon fick minst sex barn.

Den 28 år unga Brita Sophia var alltså änka med två barn, hon kunde inte klara försörjningen utan make.  Familjen hade flyttat till Lilla säteriet efter husfaderns död. Gården står som parets egendom i bouppteckningen efter Gudmund; Brita Sophia hade medfört säteriet i äktenskapet. Säteriet var troligen arv efter modern Brita Sophia Reenhielm, egendomen bidrog till att hon kunde få en hög ämbetsman som make. Hennes far levde inte längre, men nätverket kring den stora släkten Krook bidrog till en lösning.

Nästa make blev en kapten Peter (Pehr) Phragmén som vigdes med Brita Sophia i Vänge 1737. Äktenskapet blev kort och barnlöst. Kaptenen dog redan den 5 maj 1739, han begravdes under bänken mot predikstolen i Vänge kyrka. För andra gången befann sig Brita Sophia i änkeståndet, med barnen som var åtta och tre år gamla. Ekeby och Vänge var antagligen en trygg och hemtam miljö för dem. Två mostrar Böllja levde ännu i socknen, kontakterna med de högre skikten i Uppsala – professorer och prästerskap – fanns inarbetade. Vi får påminna oss att individerna i de högre stånden var ganska få. Genom släktförbindelser och långvariga kontakter – inte minst äktenskap – mellan grupperna fanns öppningar för nya allianser.

Det ordnade sig igen för Brita Sophia: en jordägande änka av god familj var ett fint parti. Denna gång blev det en borgare från Uppsala, perukmakarmästaren Anders Uppgren. Paret vigdes i Vänge i november 1740. Därefter blev det stadsliv då Anders hade verkstad och bostad i Uppsala. Lilla säteriet brukades av en landbo, i husbondefolkets bostadshus fanns troligen tjänsteandar så att den stod redo när familjen ville ut på landet.

Brita Sophias tredje barn, flickan Maja (Maria) Sophia, föddes i Uppsala den 4 mars 1741, lite väl kort tid efter vigseln. (Föräldrarna hade uppenbarligen lärt känna varann redan före bröllopet!) Nästa barn i raden blev pojken Jan Hindric som föddes i Vänge den 16 november året efter. Sorgligt nog hade maken och fadern Anders Uppgren då redan avlidit, den 16 februari 1742, på dagen nio månader före sonens födelse. Prästen skrev i dödboken att Uppgren begravdes på Vänge kyrkogård efter tillåtelse av domprosten i Uppsala, Olof Celsius, ”efter (-som) änkan bor här på ett Säteri uti Ekeby”.

Under de tolv åren efter sin 20-årsdag hade Brita Sophia nu varit gift och blivit änka tre gånger, samt fått fyra barn. Att begrava sina nära var en återkommande upplevelse för dåtidens människor. För Brita Sophia skulle det bli än värre. Den senast födde, faderlöse lille Jan Hindric, var bara sex månader då han dog i maj 1743. För en flerfaldig änka på Ekeby säteri fanns ändå möjligheten till nytt äktenskap. Vigseln som blev Brita Sophias sista stod den 29 februari 1744 i Vänge, make blev bokhållaren, förre mönsterskrivaren Christian Fredrik Erman.

Året därefter, 1745, inleddes med sjukdom och död på Ekeby säteri. I februari dog först dottern Maja Sophia, nära fyra år gammal, en vecka senare miste Brita Sophia också sonen Jacob från första äktenskapet, han blev nio år. De båda barnens död kan förklaras av att smittkopporna härjade i Vänge den här tiden enligt notiser i dödboken. (Vaccinering mot kopporna infördes 1801 i Sverige.) Av de fyra barn Brita Sophia hade fött levde nu bara äldsta dottern Anna Brita, 14 år gammal. Men modern var gravid vid barnbegravningarna, den 20 juni föddes dottern Hedvig Helena Erman. Hon skulle få leva ett annat liv 70 år framåt. Som ung tjänade hon på Kvarnbergs fajansfabrik där hon också fann sin make.

Vår strävsamma Brita Sophia hade ytterligare fyra graviditeter framför sig. 1746 på hösten födde hon ett barn som dog samma dag. Ett år senare föddes en gosse som fick namnet Paul Erman, han levde nästan fyra år. Dödsorsaken anges som ”bröstvärk” – det var troligen lunginflammation. Seden att begrava finare folk inne i kyrkan upprätthölls, Paul vilar ”mitt emot kyrko-dörren in på gången”. Nästa barn kom 1750, dottern Sophia Maja Erman. Hur hennes liv blev är inte känt, mer än att hon blev vuxen. Brita Sophias sista barn föddes 1753 och fick namnet Carl Fredric Erman. Han levde kvar i Vänge hela sitt liv, var bl.a. lilldräng på Kvarnberg och senare tjänade han i Ekeby. År 1806 dog Carl Fredric vid 53 års ålder på Kvarntorp, som lydde under Lilla säteriet.

Sammantaget fick alltså Brita Sophia Krook, barnbarnet till Anna Böllja på Brunna och arvtagaren till Ekebys Lilla säteri, nio barn med tre makar (den fjärde dog barnlös). Av barnen levde fyra till vuxen ålder. De två yngsta fick inget ”högre stånds-liv”, de illustrerar den socialt nedåtgående trenden i den växande befolkningen. Britha Sophias egna liv slutade på Lilla säteriet i Ekeby 1759, ett par månader före 50-årsdagen. Hon hade då legat sjuk i feber 16 dygn enligt prästens notering. Maken Christian Fredric Erman fick leva till 1778, då han var ca 71 år gammal. På Lilla säteriet hade då dottern Hedvig tagit över tillsammans med maken Anders Ruth, krukmakarmästare på Kvarnbergs fajansfabrik. Hedvig blev änka redan 1786 vid 42 års ålder, men stannade på Lilla säteriet och drev kakelugnsmakeri med hjälp av gesäller. Först när gården såldes i 1800-talets början flyttade Hedvig, till Hagby. Hon hade blivit förbindelselänken mellan det gamla adelsbostället och den nya tidens affärsmässiga herrgårdsägare. Men det är en annan historia.

Rosemarie F.